?

Det finns så mycket tankar i mitt huvud .. tankar som snurrar dagarna i ända ..
Varför kan jag inte bara släppa allt och gå vidare ?

Jag vill inte vara i onåd hos någon jag vill bara vara till lags , som en hund med för mycket "will to please"
Jag kan vända ut och in på mig för att bli omtyckt , omtyckt av någon som kanske igentligen inte är värd mig ?!
Jag vänder och vrider på saker för att det skall bli så bra som möjligt med det blir oftast fel , jätte fel ....

Varför ? varför ?

JAG VILL INTE VARA ENSAM !!
FÖRLÅT MIG FÖR ATT JAG VARIT SJUK !!!! vad vill ni att jag skall göra kräla i leran lite till för att var värd er .

Varför krälar jag i leran för ER som inte är värd mig, NI som lämnade mig ensam i skiten och mörkret , varför kan jag bara inte lämna dem där och gå vidare .

Jag vet att det finns vänner som står mig nära och håller mig under armarna när det stormar ett innerligt tack för att du finns !

Så varför hänga sig fast vid något som är dåligt ?

Eller är det mitt eget fel ? Jag som tagit avstånd och lämnat er ?
Jag som varit dum vänt min kappa efter vinden ? sagt det som jag trott skall sägas för att passa in ?

Men varför skall jag försöka passa in i andras mallar ? varför får jag inte bara vara MIG som jag är ...

Jag är impulsiv, jag är aktiv ,jag är högljud, jag säger vad jag tycker , jag är klumpig , jag är glad , jag är snäll, jag är givmild , jag är jag ! ....

Förlåt mig för att jag är jag .... jag orkar inte sträcka ut en hand för jag är rädd att bli bränd ...
Förlåt ...

Historien

Jag drabbades av en depression ....
En depression som slog till med full kraft och knockade mig av stolen kan man säga ...

Det började med en lite flickas födelse .. en flicka som betyder så mycket för mig !
Om bvc tanten tittat en gång till på mig så hade hon kanske sett min problm och läst mellan raderna på det lilla pappret man fick fylla i för att ta reda på om den arma mamman hade en förlossnings depression.

Kanske det redan slog till när den lilla gossen föddes vem vet .. kanske jag har varit så här hela livet ?!?!

Jag reagerade på att jag var så gråtmild för allt och inget .. ARG som ett bi , elak rent ut sagt jävlig, dum i munnen .

Efter föräldra ledigheten började jag jobba 2 skift heltid , med en dotter som sov som en kratta på natten ... Många sjukskrivningar blev det .

En dag så kom tårarna på mig på jobbet , de rann och rann å rann .
Sjukskriven en vecka , vända på väg till jobbet efter den veckan .

Diagnos Djup depression.....medicin och sjukskrivning .

Med facit i hand , det var ILLA mycket illa ...
Jag slog så psykist mycket på mig själv att jag inte var vatten värd , jag var inte värd mina barn , inte värd min man , jag dög inget till, inga vänner hade jag ... i min hjärna fanns det bara hemskheter ...soc skulle hämta min barn för jag var ingen bra mamma till dem .
Jag såg hemska saker på kvällen innan jag somnade min hjärna spelade mig många spratt , hur många kvällar grät jag inte tills jag somnade ?
Hur många gånger torkade inte min man mina tårar ?
hur många gånger fräste jag inte mot mina barn ?
Hur många gånger var jag inte elak arg och dum ?

Det tog ca 2 år innan jag kom till en läkare som diagnostiserade mig med en Djup depression...
En befrielse i sig , jag var sjuk inte dum ihuvudet ...
Men det som är så svårt är att det SYNS inte , det finns ju inget plåster eller bandage som visar att du har ont i själen .

Under den här tiden försvann de som jag kallade mina vänner.. jag skrämde dem på flykt antar jag...
Men i samma veva så blev den som stod mig nära sjuk i cancer , å jag orkade inte stå vid sidan och stötta fullt ut ... där tog andra vid och jag blev utfasasd .. utanför .. så upplevde jag det . men de säger att det var jag som drog mig undan och inte ville hänga på på saker osv ...
Men jag orkade ju inte.. jag orkade inte vara människa , orkade inte umgås , jag hade fullt upp med att stå på mina egen ben och orka var MIG...

Var det verkligen ingen som förstod ? Var jag så jävlig och elak ? eller var det jag som drog mig undan ?

I sommras så slutade jag med min medicin ... och jag dök som en fura i träsket igen ...
samtidigt som jag är drabbad rejäl PMS som jag medicinerar för sedan 3 månader så mår jag bättre nu efter som en del av PMS medicinen är en antidepressiv så mår jag förhållandevis BRA idag .

Summa summarum: Depression OCH pms gör att man har 2 BRA veckor i månden
fast med medicin så blir det bättre ...

Ett långt och virrigt inlägg blev det .

Att vara ..

Att vara stark är inte att springa fortast eller att hoppa högst
Att vara stark är inte att veta bäst att veta främst
Att vara stark är att acceptera livets villkor
Att vara stark är att planera om när livet inte blir som planerat
Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar omöjligt ...
Att kämpa trots motvind och låta det bli till en utmaning

Funderingar

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som är rätt och fel .. VEM av oss har rätt och vem har fel ?
Träffade en bekant en dag och pratade allvar .. men det blev som om allt iaf var mitt fel att jag var den udda fågeln som tog avstånd från alla och inte ville vara med .. att jag hade hårda kanter och drog ner ridån varje gång det inte passade mig ... Kanske kanske inte ..

men varför är det alltid JAG som skall ringa å säga hej hur mår du ? varför ringer ingen av "dem" och säger Hej hur mår DU ?

Kanske de gjorde det å jag inte var mottaglig för det ,men skall man då lämna den personen utanför å säga skit i henne ...

Ser man inte att personen i fråga mår dåligt ? eller var jag så skicklig på att dölja att jag mådde dåligt att folk missbedömde mig så fatalt och bara trodde jag var en hemsk människa som pratade skit och ville vara själv ?

När jag i själv verket SKREK hjälp jag är ensam och behöver någon....
Jag skrämde bort dem allihopa nästan ...
men kan man skrämma bort riktiga vänner ? kan man det ?

En ny blogg föds..

Så många som sagt den meningen i sin nya blogg .. men det är ju så :)
vi får se vad som fyller den här bloggen ... sorg ilska glädje allt som faller mig in att blogg om .